Idag klockan 23.59 är deadline för att skriva in årets betyg, jag har några timmars arbete kvar innan jag känner mig färdig. Stresspåslaget ökade därför några steg när förskolan ringde och berättade att Signe ramlat. Med plåster på ögonlocket och ett jack i bakhuvudet så fick vi tummen upp av läkaren att åka hem. Kan ju inte göra annat än skratta när jag ser att tossorna från förskolan sitter kvar på fötterna när jag ska gå in i bilen.
Plötsligt händer det!
Efter snart tre år så håller balken på att bli vitmålad. Tack världens snällaste pappa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar