Igår cyklade jag till jobbet och det var nästan en magisk känsla. Jag cyklade genom skogen så det var mörkt samtidigt som den gnistrande snön lyste upp, lite som ett sagolandskap. Min man cykelpendlar i ur och skur till jobbet och senaste veckorna har han cyklat i -17 grader. Växlarna hade frusit på min cykel så jag frös inte igår, tvärtom så blev jag genomsvett. Men respekt till min man som gör detta varje dag. Veckan har gått i ett rasande tempo och det har varit många nya spännande möten. Jag har haft förmånen att jobba en dag med de nyanlända eleverna som började hos oss i måndags. Barnen är fantastiska så modiga och angelägna om att lär sig saker. En vecka som lärare är proppfylld med intryck. Ibland leker jag med tanken att sitta på ett kontor och att kunna välja mina möten men samtidigt är det just mötena i mitt yrke som jag gillar och att du aldrig vet vad en vecka kommer att innehålla. Det har varit en vecka med fina samtal med blivande tonåringar som har stora funderingar över livet, inspirerande lektioner, reda ut missförstånd som uppstår, planera inför ledighet, modellera och förtydliga, processa, trösta, uppmuntra och peppa. Det finns många vardagshjältar ute i vårt samhälle. Hatten av till alla hjältar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar